Restaurering av mäktiga balkonger på Rullagergatan

Den älds­ta bygg­na­den upp­för­des 1907 ef­ter rit­ning­ar av ar­ki­tek­ten Ernst Krüger. Där­ef­ter har nya hus upp­förts ef­ter­hand inom om­rå­det. Hu­vu­den­trén bygg­des 1912 och har de­tal­jer i jugendstil.

Vi fick i upp­drag att to­tal­re­no­ve­ra och åter­ska­pa två bal­kong­er på en gam­mal in­du­stri­bygg­nad på Rul­la­ger­ga­tan, be­lä­gen på SKF-om­rå­dets in­ner­gård. Bal­kong­er­na an­vänds inte idag, men de ut­gör en im­po­ne­ran­de del av fa­sa­den. De är fem­ton me­ter långa, be­kläd­da med kop­par och är om­gär­da­de av järn­sta­ket ut­smyc­ka­de med grova kättingar.

Stora granitstenar på hög höjd

Bal­kong­er­na är be­läg­na på 25 me­ters höjd och om­sluts av na­tursten, med en vikt av näs­tan 200 kg per sten. Alla ste­nar fick tas ned med för­sik­tig­het, för att und­vi­ka ska­dor. En ställ­ning fick re­sas vid båda bal­kong­er­na för sta­bi­li­tet och ex­tra sä­ker­het. Där­ef­ter av­lägs­na­de vi kopp­ar­be­kläd­na­den, de­mon­te­ra­de de ut­smyc­ka­de järn­räc­ke­na och lyf­te ned na­tur­ste­nen med hjälp av hydraulkran.

För att mon­te­ra ned bal­kong­er­na på ett sä­kert sätt bi­la­de vi bort gam­mal be­tong för att blott­läg­ga stål­kon­struk­tio­nen. Stå­let fri­la­des och för­stärk­tes med ar­me­ring. Kon­struk­tio­nen bläst­ra­des och må­la­des om för att skyd­das mot fram­ti­da fukt.

Na­tur­ste­nar­nas ar­me­ring er­sat­tes och för­stärk­tes med rost­fritt stål för ännu star­ka­re bryt­kraft. När ar­me­rings­jär­net lyfts på plats in­jek­te­ra­des den i na­tur­ste­nen. Där­ef­ter var det dags att gju­ta om själ­va bal­kong­kon­struk­tio­nen i be­tong. Det är vik­tigt att be­dö­ma hur stark be­tong­en ska vara. Den mås­te vara en­het­lig med den äld­re be­tong­en och flex­i­bel gente­mot stålet.

När bal­kong­kon­struk­tio­nen var klar tog plåtsla­ga­ren vid, som mon­te­ra­de ny kopp­ar­be­kläd­nad med häng­rän­nor. Där­ef­ter ar­be­ta­de en smed med de­tal­jer­na i gjutjärn.

Samarbete med byggnadsantikvarie

En bygg­nads­an­tik­va­rie var in­klu­de­rad i pro­jek­tet un­der hela ar­be­tets gång, från riv­ning till att allt var klart. Det kräv­des myc­ket för­be­re­dan­de re­se­arch för att ana­ly­se­ra gam­la rit­ning­ar och för­stå vart de äld­re bal­kar­na le­der. Ef­tersom det här pro­jek­tet gäll­de en gam­mal fa­briks­bygg­nad fanns inga lät­till­gäng­li­ga K‑ritningar ska­pa­de av en kon­struk­tör. I stäl­let gjor­des rit­ning­ar en­dast av ar­ki­tek­ten, s.k. A‑ritningar. Des­sa är ofta svå­ra att få tag på, i det här pro­jek­tet fick vi kon­tak­ta SKF:s egna ar­kiv för att hit­ta rätt ritningar.

Fle­ra oli­ka yr­kes­rol­ler har va­rit in­vol­ve­ra­de i det­ta pro­jekt. To­bi­a­son har i det här pro­jek­tet ar­be­tat med trä­ar­be­ten, form­ning, gjut­ning, ar­me­ring och pro­spek­te­ring. Vi har även sam­ar­be­tat med många un­de­rent­re­pre­nö­rer, bland an­nat kon­struk­tör, be­stäl­la­re, plåtsla­ga­re och byggnadsantikvarie.